Våga vara nybörjare!

Det är inte så ofta man får chansen att vara nybörjare på något när man nått vuxen ålder. Och kanske inte så ofta man vågar. Men att börja göra något som man aldrig har gjort förut är väldigt utvecklande.

För några år sedan provade jag på golf. Jag kämpade verkligen på, gick kurs, tog privatlektioner och gick en särskild kurs för tjejer. Men jag tände aldrig riktigt till på golf. Det tog lång tid och det kändes motigt att behöva gå ut på banan med handikapp 50 tillsammans med sådana som spelat i evigheter. Jag inbillade mig att de suckade ljudligt när jag slog luftslag eller fick iväg bollen tre meter. Jag tappade helt enkelt intresset (lagom till klubben var konkursfärdig, men det är en annan historia...).

Min nya grej nu är tennis. I höstas anmälde jag mig till en nybörjarkurs och vi var fyra tjejer i ungefär samma ålder som började precis från noll. Visst har man sett tennis på teve och har lite koll på läget, men att verkligen lära sig tekniken för forehand och backhand är något annat. I förmiddags var jag tillsammans med min kurskamrat Susanne och slog lite bollar på tennisbanan (Jag vill inte riktigt kalla det för "spela tennis" ännu...). Vem kliver in genom dörren vid vår bana om inte Stefan Edberg! Usch, så pinsamt!

Jag gillar egentligen inte att vara nybörjare, det är mycket roligare att vara bäst. Men hur ska man någonsin lära sig nya saker om man inte vågar prova på sånt som man inte kan?